Nojig?? Jag?? Nä....

Energin som jag hade för några dagar sedan är som bortblåst... Antar att snöovädret tog den häromdagen.
Knappt sovit ngt inatt 3-3,5 tim totalt kanske. Haft molvärk mer  o mindre hela natten. Började mer i går eftermiddag tog sedan ett varmt bad som luktade lavendel. Härligt för en trött och ond kropp!
Känner att det nya livet närmar sig med stormsteg och att allt kan förändras vilken timme som helst. 
Det ser jag framemot med skräckblandad förtjusning.
Med all tid som jag var vaken inatt så hade jag tid att ligga o tänka en del (Då jag INTE helt besatt spelade "bubbeltown" på mobilen!!) och har kommit fram till att Jag inte är speciellt nervös för själva förlossningen. Inte heller för the homonhawaianblues som man bör förbereda sig på efter en förlossning och Inte att vårat liv inte kommer se likadant ut...
Nej, Jag får däremot hybris bara av tanken på hur mycket råd o tips som man kommer överrösas med (ännu mer än nu!) utan att man ens frågar om dem. Detta får mig verkligen att freaka!! Jag känner som så att jag hellre ber om råd o hjälp än att detta ska tränga sig på. Jag har nog ganska mycket intregitet och tycker därför det är ganska jobbigt när folk bara klampar på rätt in utan att ja bett om det.
Vill gärna göra mycket saker själv vilket  jag vet kommer bli svårt sen och att man måste be om hjälp... Men det är just det där att BE om HJÄLP inte få den nerkörd i halsen liksom...

Självklart vet man väl att folk menar väl o inte vill en ngt illa. Min högsta önskan är iaf att folk inte tjatar för mycket och att de visar respekt för oss o att man vill landa i sin nya livssituation!!!
Detta är VÅRAT BARN!!

Usch så gnällig jag känner mig, får nog fylla badkaret och låta hormonerna flyga iväg en stund till lugnare marker...

Ha de bra alla fina människor där ute!