Kan inte sluta le o småskratta åt mig själv!
Har precis pratat i nästan en halvtimme med min gamla kompis Jossan som jag haft så otroligt mycket roligt med. Allt ifrån att va ute på mopedupptäckarfärder, rida genom rapsfält till att få en ordentlig fylla en juldag för några år sedan.
Jaha undrar ni nu va är de för kul med att ja pratat med henne nu då...
Jo så här ligger det till kära läsare...
På föräldrarutbildningen Jag och min goding gått så fanns där ett par som är beräknat samma datum som vi och Honan i paret heter Josefine. En helt super gullig o trevlig tjej!
Jag o Godingen har inga direkta planer för i morgon o jag skickade på vinst o förlust iväg ett sms till "jossan" där jag glatt undra hur läget stod till undrade ifall de hade planer för morgon dagen. Fick för ca en timme sedan ett svar tillbaka att allt minsann var super bra och att deras planer som det såg ut just nu var att vara hemma eller om jag hade ngt annat förslag.
Jajamensan var mitt svar vi undrar ifall ni vill o orkar komma över på en bit mat o bara ta det lungt.
Då ringer min mobil....
"Jossan" står det och jag svarar lite nonschalant "jajamensan" vi pratar lite o frågar hur allt är (IGEN) och hon förklarar att hon sovit tidigare att det va därför sms svaret dröjt och att hennes sambo undrar vilken adress vi har... Jag hinner tänka varför han vill veta detta. Jossan har ju vart här en gång o vet ju vart vi bor, men slår bort den tanken. Killar e ju killar och han kanske ville veta liksom.... jag säger namnet på gatan och inget mer, vad e de för postnummer blir följd frågan och kan kliar mig i huvudet lite grann, men rabblar upp det. Någonstans här börjar jag fundera på vilken Jossan jag faktiskt pratar med... Har tyckt en liten stund att rösten inte är riktigt som den ska vara för att matcha Jossan liksom, men hon sa ju att hon sovit så de kan ju vara därför... till slut så slår det knut i mitt huvud jag blir tvungen att lite fint fråga VILKEN Jossan jag pratar med.
"Josefine Pettersson" svarar Jossan...
Åh min dumskalle, nötboll, kokobengt... Jag har ju skickat iväg en inbjudan till fel Jossan...
Längesedan jag kände mig SÅÅÅ dum.
Fast lite roligt oxå. Vet inte hur längesen det va jag pratade med Jossan och dom borde ha en eloge för att dom faktiskt nappade på min sena inbjudan trots att de bor 23 mil härifrån!!!!
Snakcka om att jag hade blivigt paff om a öpnnat dörren och min barndomskompis med sambo stod där!! Glad men chockad!!
Nu var det inte så att ja sa att dom inte längre var bjudan, men vi tyckte nog båda två att det kanske va bättre o vänta ett tag in på nästa år och träffas när lilla liten tittat ut o under lite bättre planerade omständigheter så att säga.
Nu får vi nog äta den där rådjurssteken ensamma i morgon iaf och från och med nu så ska ag skriva ortsnamn bakom alla som heter likadant imin telefonbok.. Trodde ju att det räckte med att skriva Josefine och Jossan, men kan man inte komma ihåg vem som man skrev in som vem så spelar det ju ingen roll......
Tack gulliga Jossan i Flen för en himla trevlig och rolig pratstund!! Bjuder gärna på ngt riktigt gott en annan gång!!! *Kramar*
over and out från en riktigt klantskalle ;-)
