Tjipp Tjipp

*Och där kom jag upp till ytan och fick lite ny luft*
Luft som ger energi och energi som gör att man orkar blogga igen.....

Tänkte Veeeeerkligen ta tag i mitt liv igen.... efter ett års mamma dvala så känner jag att jag måste göra ngt, något mer än att vara morsa liksom.

Imorgon är lilla(?) skruttan ett helt år gammal!!
Exakt 9.37 i morgon förmiddag för ett år sedan så ploppa(?) hon ut och tog världen med storm och lät oss genast bli bekanta med hennes väl tilltagna stämband. (kan för den som undrar meddela att dom aboslut inte försämras.....)
Helt faktastiskt att en kvinna kan glömma den fantastiska smärtan som denna underbara varelse innebar.Vill nog våga påstå ett år i efterhand att det ju inte själva födandet som gjorde ont utan det var  ju när de sadistiska docktorerna skulle va där med nål och tråd efteråt som gjorde ONT!! J*****T ONT!!!

Tanken på fler barn känns just nu avlägsen med tanke på all den energi som bokstavligen sugs ur mig varje dag hemma. Börjar så smått längta tillbaka till verkligheten, elelr ska jag säga den NYA verkligheten.... Jobba och ta hand om barnet när man kommer hem. Jag som bara brukade slänga mig i soffan och döö för en kort stund (eller hela dagen). Har mitt hjärta tagit denna lyx ifrån mig eller kommer hon vilja slänga sig i soffan med mig? Detta återstår att se, men jag inser att jag får ställa mig in på att det antagligen blir jag som är offret som ska offras.

Låter jag hemsk? För den som inte vet bättre är så säkert fallet...
Är jag positiv? Jajamensan
Älskar jag mitt barn? Över allt annat!!! För alla vet väl att det med barn kan vara ett rent helvete, extreeeemt tålamodsprövande, kladdigt och luktar absolut inte hallon eller nyutsprungen ros, men trots allt detta är dom ju alldeles, alldeles Undrabara!!!
Blir spännande att se va det kommande året har att bjuda på......

I Be back...kanske inte i morgon och kanske inte dagen efter det, men en dag så är jag det och då ..........